Next Generation är tillbaka, bara lite äldre och lite uppkäftigare än tidigare, när de ryter till på sitt tredje CD-album, ”Ung revolution” som släpps i mitten av november.
Den unga sånggruppen Next Generation har gjort sig kända och mycket omtyckta för sin charm och sina intelligenta texter om att vara barn i Sverige. Deras två första skivor används i klassrummen på flera hundra skolor i hela landet. Frågan är vad man kommer att tycka nu, när det blir klart tuffare och kaxigare tongångar än tidigare?
”Egentligen är det inte så dramatiskt”, säger ledaren Leif Lundgren. ”Det blir mindre gulligt och betydligt mer satir på den nya plattan, men man kommer att känna igen våra grundläggande värderingar om respekt, hänsyn och allas lika värde. Vi är mer trotsiga och ironiska och delar ut små kängor på flera av låtarna. Både mobbare, rasister, soffpotatisar, fåfänga kändisar, lögnhalsar, skvallerkärringar och prestationshetsande föräldrar får sitt när vi visar var vi står. Men det finns även ett par mjukare och snällare låtar”.
Musiken är också tuffare och ännu mer fartfylld än tidigare, och det finns bara någon enstaka lugn låt. Det är en bred blandning av både rock, pop, folk, rap och reggae, som ändå inte känns det minsta spretig. Med en ny fräsch image, några nya talanger, ett briljant låtmaterial och fyra år av turnerande och sjungande på nacken, är gruppen idag bättre än någonsin.
I mitten av september släpps singeln ”Jag är ingen robot”, en trotsig rockstänkare med mer hitkänsla än något annat gruppen gjort tidigare. Men det är ändå den andra låten, ”Gul och blå”, som har störst potential att etsa sig fast i folks minnen och hjärtan mer långsiktigt, som en vacker och intensiv utmanare till ”Öppna landskap”.
Två månader senare, i mitten av november, kommer så albumet ”Ung revolution”, och omslaget säger väl allt: No more Mister Nice Guy, nu är vi förbannade! Och den som kallar oss ”barnkör” en gång till åker på en propp!