[ingenting] gör sin enda spelning i sommar på Way Out West. Deras singel Halleluja! snurrar flitigt på P3 nu (släpps 29 juli) och 9 september kommer nya albumet Tomhet, idel tomhet. Räkna med en försmak på ny stor svensk exilromantik.
[ingenting]
[ingenting]’s musik går från att vara bombastisk och pompös pop, till att snudda vid post-rockens malande symfonier; från att vara melodisk psykadelika för att i nästa stund transformeras till ungdomsrevoltig indiepop-punk. Denna vilda blandning av stilar förgylls och kontrasteras av Christopher Sanders texter som med sin nakna direkthet injiceras i lyssnarens blodomlopp, stannar kvar och skvalpar runt på ett sätt man sällan möter. Med en spröd röst fylld av vemod och revolt berättas det om livet på avsatsen till vuxenvärlden såväl som avsatsen till existensen: punkten då ungdomens identitetsförvirring fick oss att bränna våra vingar i jakten på solen. Det är texter som beskrivs så ocensurerat och rakt att de omvandlas till den sannaste av känsla – det är Farväl Falkenberg som möter Fucking Åmål, Taxi Driver som möter Bibelns Höga Visan.
Albumet Tomhet, idel tomhet, som producerats av Jari Haapalainen, innehåller 10 sånger som på olika sätt sammanfattar tankar om Livets vara (eller icke vara) – i relation till ett religiöst arv. Bandet själva summerar det som ”en afton på slottet med Gud och Döden som bordssällskap”. Albumet pendlar mellan raka svängiga poplåtar och mer episka meditativa spår – allt vilande under en kärleksfull och tröstande skugga. Sångerna utgår från Stockholm, som beskrivs som en stad där folk har somnat – alla är på väg därifrån, men få vågar bryta upp. Som vore man huvudpersonen i en roman av Ulf Lundell eller någon film av Bergman, betraktar man Himlen och Jorden från ett broräcke i den sena skymningen, minuterna innan det dagas. Den krassa tillvaron i huvudstaden skildras intensivt – med en ständig längtan efter närhet och gemenskap. På albumet medverkar bl.a Sibille Attar, Maria Eriksson och Irma Schultz Keller. Dessa bidrar till att genom Christopher Sanders texter gestalta en församling kärleksfulla karaktärer; demoner i ett tidlöst och eget universum.
”Vi är inte personer med förkärlek för stora ord, men vi känner att vi med Tomhet, idel tomhet lyckats skapa ett vackert album. Vi är stolta och hoppas att musiken ska betyda något värdefullt för dem som hör den.”, säger bandet.
Känslorna känns befogade, med Tomhet, idel tomhet har [ingenting] skapat ett dramatiskt verk i klass med landets genom tiderna stora exilromantiker.