Från kreolkapitalet i New Orleans till det glimmande ytans nav i Beverly Hills – Frank Ocean är talangen som i backsätet på världsartister tillhandahållit instruktioner och noter som gett dem en välbehövlig push framåt. John Legend, Brandy och Beyoncé är alla exempel som begåvats med kompositioner som signerats av Frank Ocean. Men det finns inga egentliga skäl till att gå omvägar för att nå fram till det egentliga målet. Låna örat till ”Nostalgia, ULTRA” och märk hur väl hans egna ben är hur stabila som helst.
Man skulle bli förlåten om man tror att kopplingarna till gangsterbratsen i Odd Future har gjort att Ocean lyser så starkt som han gör. Men lyssnar man till ”Nostalgia, ULTRA” så blir det uppenbart att han är lite för mycket av den udda fågeln i sällskapet för att rida på Odd Future-vågen. Musikaliskt så lutar sig Ocean mot r&b-väggar av känslosamma slag, bombarderade med fragment av både Radiohead, Coldplay och The Eagles. Det är mörkt och jävligt men bland neuroserna på ”Nostaliga, ULTRA” hittar man den vackraste självmordslåten (”Swim Good”) på denna sidan av 2000-talet.
Hyllad och älskad av de flesta, oss inkluderade, så är det ett naturligt val att flyga hit Frank Ocean för att förgylla en av augustis mest emotsedda kvällar när Way Out West droppar ner kulissen för sjätte året i rad. Ses.