Beach House, Godspeed You! Black Emperor, Unknown Mortal Orchestra och Sohn på Way Out West.
Konsonanter staplade på varandra är det vackraste som finns. Som en tevevinjett från sjuttitalet, med mankelhöga träbokstäver på höjden som ser ut att rasa vilken sekund som helst. En vilsen hen i färglad för stor kavaj som kommer in snett med leende och blåst nytvättat hår.
Gemensamt för dessa fyra är att det verkar gå hälften så fort eller dubbelt så långsamt. Underdelningen bestämmer tempot till att när som helst kunna dubblas eller halveras. Förmodat finns det en matematisk term för detta. Ett adjektiv för någon med prisplakett att lösa högt. Om man nu av annan anledning än att de lyckligtvis alla spelar på samma sommarens begivenhet skulle vilja eller behöva bunta ihop dem. Det är tjockt nog. Embrace. Sjukt bra!